Ordlista

Varje kotbåge har fyra ledade delar som utgör intervertebrallederna. Dessa förbinder de övre och nedre lederna.

Låter patienten välja en ryggställning där de kan lägga upp benen i vinkel.

(Förkortas CTS) Skador på medianusnerven i karpaltunneln inuti handleden.

Den här åkomman kallas ibland för golfarmbåge eller medial epikondylit och är mer sällsynt jämfört med tennisarmbåge. Den påverkar det mediala (ulnar) ledhuvudutskottet som sitter på motsatta sidan från den del som påverkas vid tennisarmbåge. (Se Medial epikondylit)

Menisken är två halvmånformade diskar i fiberbrosk inuti ledhålan mellan lårbenets ändar och ledytan på skenbenet.
De båda diskarna samspelar med brosklagren kring knäledens ben och fungerar som stötdämpare genom att byta form och position utifrån trycket på leden. Detta gör att trycket kan fördelas över största möjliga yta. Menisken omkretsar samtidigt lårbenets ledhuvud och förbinder dem till ytan på tibiaplatån.

Förstärker hävstångseffekten från lårets främre muskler (quadriceps) och aktiveras över knät till vadbenet när knät sträcks ut.

Man brukar skilja mellan det främre och det bakre korsbandet, men båda stabiliserar knät genom att de förhindrar att tibiaplatån glider framåt eller bakåt.

Kotartären (arteria vertebralis) är en av grenarna i nyckelartären (subclavia) som förser hjärnan med blod och som löper genom de tvärgående kanalerna i ryggkotorna på vänster och höger sida av halskotan. Du kan känna yrsel eller att det ringer i öronen om kanalen smalnar (till exempel vid artros) och utsätter kotartären för tryck.

Ländkotpelaren består av fem ländryggkotor och gör att överkroppen kan böjas, sträckas, röras från sida och vridas (en aning) runt kroppens egen axel. Det finns ett flertal problem som kan uppstå till följd av olika degenererande förändringar av ländkotpelaren. De här förändringarna kan bland annat vara artros i kotlederna eller skador på mellankotskivorna.

Spinalkanalen i den nedre delen av ryggen.

Smärtsamma irritationer i ryggmärgs- och ischiasnerven och spänningar i ryggmusklerna som ofta sprids utåt till stjärten och låren.

Tennisarmbåge (lateral epikondylit) är en inflammatorisk eller försämrande förändring av det laterala (radiala) ledhuvudutskottet (epicondylus radialis) som uppstår vid överbelastning av leden. Behandlingen brukar inledas med konserverande terapi och om smärtan blir konstant kan det krävas operation. (Se Lateral epikondylit)

Ett samlingsnamn på de laterala ledbanden i de övre delarna av fotleden. De yttre ledbanden förbinder den laterala fotleden (malleolus) med hälbenet (calcaneus) och fotbenet (talus) och är därmed viktiga för fotledens stabilitet.

Stabiliserar knät på den yttre (laterala) sidan av knäleden.

Det laterala ledhuvudutskottet (epikondyl) på överarmsbenet är ett litet, tubformat utskott som är en aning böjt framåt och är en fästpunkt för armbågsledens radiala kollateralligament. (se även Tennisarmbåge)

En term som används av sjukvårdspersonal för hela systemet av ledband som de laterala ledbanden, som hänvisar till vad som faktiskt är ett system bestående av tre enskilda ledband på fotledens utsida och som fungerar som en enhet.

Benen i en led är täckta av ett lager med brosk som inte syns på röntgenbilder. Det syns istället som ett avstånd mellan benen och det här avståndet brukar minska vid artros.

Ska helst bestå av ett elastiskt material som kan formas efter en viss kroppsdel och applicera ett skonsamt tryck. Ledstöd kan förstärka den proprioceptiva effekten, djupkänslan, och därmed förbättra den finmotoriska styrningen av leden.

Ledvätskan (synovialvätska) produceras i ledkapselns inre membran. Vätskan förser brosket med näring och fungerar som ett smörjmedel som minskar friktionerna inuti leden.

(Förkortas MRI) Magnetisk resonanstomografi, eller magnetröntgen, passar för att diagnosticera skador och förändringar i mjukvävnaderna (som skador på korsbanden i knät) och mellankotskivorna och kan till skillnad från datortomografi utföras utan att behöva utsätta patienten för röntgenstrålning.

Den här åkomman kallas ibland för kastar- eller golfarmbåge och är mer sällsynt jämfört med tennisarmbåge. Den påverkar det mediala (ulnar) ledhuvudutskottet som sitter på motsatta sidan från den del som påverkas vid tennisarmbåge. (Se Golfarmbåge)

Stabiliserar knät på den inre (mediala) sidan av knäleden.

Det mediala ledhuvudutskottet (epikondyl) på överarmsbenet är större och mer framträdande än det laterala ledhuvudutskottet och är riktat en aning bakåt. Det är en fästpunkt för armbågsledens ulnarkollateralligament. (Se Golfarmbåge)

Medianusnerven (nervus medianus) löper genom karpaltunneln i handleden och innerverar tummen, pekfingret, långfingret och ringfingrarna.

En mellankotskiva är en ringformad disk som består av fiberbrosk och har en geléartad kärna. De här diskarna utgör elastiska kopplingar mellan ryggkotorna så att de enskilda kotorna kan röra sig. Diskarna fungerar både som ryggradens leder och stötdämpare. Människans upprätta gång innebär enorma påfrestningar på mellankotskivorna.

Menisken är en gummiartad C-formad disk som fungerar som knäts stötdämpare. Varje knä har två menisker, en mot knäts yttre sida och en mot knäts inre sida. Meniskerna håller knät stadigt genom att balansera vikten över knät. En skadad menisk kan göra att knät inte fungerar som det ska.

En kirurgisk teknik som gör så lite skada som möjligt på de berörda vävnaderna. Minimalinvasiva behandlingar utförs genom att man först gör ett mycket litet snitt och därefter för in ett endoskop eller artroskop som sedan används för själva operationen.

En förkortning för magnetisk resonanstomografi.

Medianusnerven (nervus medianus) löper genom karpaltunneln i handleden och innerverar tummen, pekfingret, långfingret och ringfingrarna.

En skada på knät som leder till slitningar i det främre korsbandet, den mediala menisken och det mediala kollateralligamentet.

Externa stabiliserande anordningar med stela eller halvstela delar som i vissa fall kan justeras för att möjliggöra olika rörelser (exempelvis för knästöd).

Patellaluxation uppstår när knäskålen (patella) förskjuts från den rätta positionen när benet böjs eller sträcks ut. I de flesta fall förskjuts knäskålen för långt mot benets utsida, men för vissa kan knäskålen förskjutas mot benets insida.

Smärta runt knäskålen som kan bero på flera olika problem.

Plantar fasciit, eller hälsporre, är den vanligaste orsaken till smärta i hälen. Plantar fascia, eller plantarsenan, är namnet på det platta band (ledband) som förbinder hälbenet till tårna. Den ger stöd åt fotvalvet. Om du överanstränger fotens plantarsena kan den försvagas, svullna och bli irriterad (inflammerad). Då kommer det att göra ont i hälen eller undersidan av foten när du står och går.

Stimulering av nervreceptorerna genom sträckning eller tryck. Syftet med proprioception är att stimulera en dynamisk, reflexliknande reaktion i muskulaturen som stabiliserar och förbättrar finmotoriken i leden. Externa stabiliseringsanordningar, som tejp, ledstöd eller ortoser, har en proprioceptiv funktion.